söndag 18 september 2011

Casa BaeckMa

Nu är det klart! Och överlämnat

Min syster och hennes sambo har blivit med radhus från 50-talet 1939 med ett jättefint svart/vitt/rött vardagsrum.
Tänkte att de skulle ha denna att mysa under i sin fina soffa när höstkylan kommer.




Gossig röd fleece på baksidan. 
Jag vet att det är varmt och gott, för jag har haft det i knät åtskilliga timmar då jag kviltat det för hand:


Kviltat och knutit knutar.

Mycket fel har jag gjort, men det blev ju bra till slut ändå! Många erfarenheter har jag gjort och slutresultatet är jag nöjd med!
Överlämnade det på inflyttningsfesten ikväll och det blev uppskattat!

Maken och jag har också kämpat med ett staket på vår tomt under sommaren. Det är NÄSTAN klart och syns lite här:
Kram L&F!
Malin

fredag 9 september 2011

Toppen klar!

Nu är min svart-röd-vita topp klar!
Baksidan blir gossig röd fleece och så ska jag ge mig på handkviltning.
Jag hade tur att hitta lite garn att kvilta med i närmsta (nåja, några mil är det allt..) garnaffär som jag tror ska funka.

Nu är det dags att krypa ner och sova bort denna eländiga förkylning.

Natti Natti!

Malin

Rita mönster, beräkna blockstorlek, vara noggrann...

En titt på vad som hänger på dörren till vårt kombinerade syrum/kontor:


Min topp börjar bli färdig, bara 4 långa sömmar kvar, trodde jag...
Det visar sig att jag gjort ytterligare en tankevurpa under den här toppens tillblivnad.
Fram med sprätten och rullkniven igen. Som tur är så är några block för stora och inte för små, så det går lätt att ändra. Men ack så retligt!

Jo, ja, jag är ju ingenjör och vet att man ska börja med att planera, dimensionera, rita upp och sedan måttsätta - då ska det inte bli fel.
Men... när jag syr så vill jag inte vara bunden, det får bli lite som det blir, för det brukar bli bra. Har bara lite otur när jag tänker ibland. Eller lät jag bli att tänka? Jo, jag tror det i det här fallet.

Det finns en skiss och jag har räknat på blockstorleken för att få tänkt storlek på qvilten. Men den stämmer inte så bra... Tänkte visst inte färdigt.

Nästa täcke jag gör så ska jag förbereda mig bättre och inte skjuta så mycket från höften, då lär jag få använda sprätten mindre!
Eller inte... Är inte det en del av charmen att arbetet får utvecklas under processen?


Ibland får jag förfrågningar på om jag inte kan sy någonting till någon. Utanför familjen tackar jag nej, jag har inte den tiden.
Men igår kom en förfrågan från maken.
Han undrade när jag tänkte göra färdigt de här:



Det är en förvaringskorg till badrummet. Det skulle bli 4 eller 5 stycken, jag gjorde en i augusti 2010.
Sedan dess har projektet vilat.
Men det är ju roligt när det man gör tillslut blir efterfrågat. Så när mitt svart-röd-vita arbete är klart så kanske vi kan få ordning i badrummet också?
Jag lovar inget, det är ju så många roliga projekt man har i huvudet, men chansen ökade med många procent av makens fråga.

Slutsvamlat från en genomförkyld Malin som ska passa på och vila lite till innan barnen kommer hem.
Trevlig helg!
Malin